För mej själv, Om mej själv , Av mej själv.

Idag har vart en känslosam dag. Alldes för mycket tårar och tankar. 
Hur kunde allt gå så fort?
Igår när jag skulle gå fårn jobbet så gick du fram till mej och  sa " ta det lungt nu gumman. akta dej så nu inte blir nerlslagen på väg till Malin nu. Så många nya lägenheter här nu så man vet aldrig " och så kramade hon mej.
Och jag gick. Tänkte guuud vad tönitg hon är.  Men var ändå försiktig, gjorde som hon. Gick vid vägen.
Kl. sju imorse ringde hon och väckte åsa. Hon sa " Dags att gå upp nu gumman. Kör försiktigt, det är halt ute"
Och dom la på luren.
Kl. tio ringde min mamma till mej och frågade om jag pratat med pappa. 
Nääh, tänkte jag irriterat, vadådå?
" hon är död. . . hörde jag bara i andra änden"
Jag samlade mej la  på luren och hela min jävla värld föll samman.
Kunde inte andas, bara skrek å grinade.
DÖD. Hur fan går det ihop? JAg träffade dej för bara några timmar sen. .   Du kan inte vara död. Det går inte.
Nästa gång telefon ringer, är det pappa.  Han grinar och grinar. Klämer ur sej några ord.
Typ att jag fick ta taxi till sjukhuset, om jag ville se henne.
Men jag ville minas henne från igår, glad  och sprallig.
Mamma ringde en kvar - halv timme efter och säger att hon är på väg och ska hämta mej och Ville i skolan,
Stackars ungen blev helt förstörd. Klarade inte av å se de så jag sprang ut i bilen. Hypeventilerade lite och samlade mej, tokade tårarna och skäpte mej.
På väg till sjukan hann jag tänka en miljon tankar.
Om mamma dör så dör jag. Då tar jag livet av mej på rikgit.
Ska det vara såhär jobbigt med det här så kan jag bara tänka mej hur det skulle vara med mamma och pappa.
Näej, det finns inte i min värld. 
Jag ska dö före dom.
Har aldrig sett min älskade syster så ledsen, inte mamma, pappa, lasse, kjelle, roger, åsa, farfar, ingen har någonsin varti så ledsen.
När jag klev in på sjukhuset så, jag vet inte vad som hände.
Pappa tvingade in mej att kolla på henne. tacka guuud för det,  men innan jag kom in så ramalde jag ihop  och dom fick mer eller mindre bära in mej. Jag bara grinade och grinade. 
Syster satte sej bredvid mej och kramades. Och sen åsa. Där satt vi som små barn och grät.
När jag väl var där inne,  så kom allt tillbax. Tårarna bara sprutade. Klarade inte av att se.
Väl inne igen, så kolade jag. Jag grinade mej tvingad mej kvar.
Kollae å kollade på dej. Vågade inte ta på dej, Även fast jag mest av allt bara ville slänga mej i din famn och tvinga upp dina ögon.  Och tvinga dej kvar över julen. Tvinga dej kvar tils min 20 års dag. Tills min brors 13 års dag.
Nellys 1 års dag. Lasses 50 år dag. Allas stora stund i livet.  Som du ska vara med att dela.
Man kan inte bara göra såhär. Kom tillbaka, kom tillbaka nu.
Snälla? Snälla gud gör nått. 
Du har alltid gjort att för att jävlas i mitt liv,  så jaa.. Varför skulle du kunna göra nått bra nu!?
Faaan. Tur att du inte finns.

Farmor, snälla farmor. Kom tillbaka! Kom tillbaka till mej. Kom tillbaka till oss.
Du är älskad, och kommer alltid att vara.
Jag saknar dej, redan. Vi saknar dej.