Till Elisabeth.

Jag undrar vad jag sagt och gjort?
Ibörjan snackade jag as mycket, verkligen JÄTTE mycket skit. Det vet jag! 
Ledsen och arg var jag.  .
Men nu, jag  har inte varit  arg på dej på länge.  Bara besviken.
Men det känns ändå bra, du är ju lycklig och det är bra-. I mina ögon.
Vi båda har försökt å bli sams, men jaa.. Jag kan inte glömma, så sant.

Och VAD sa jag den där gången ni var hem till mej?
Jag var glad att ni kom, men just då kändes det inte som det,  bara helt knäppt att
du var där.

Utnyttja? Berätta för mej . . .  För jag känner inte själv att jag gör det. 
Och vill inte att det ska vara så heller.



Och oj vad allt har blitt fel  nu igen. . .  (?)    Och jag skyller inget på dej.  Så är det bara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0